alinaK

Illamåendet har blivit min ständiga följeslagare. Kan det vara hunger? Äter men det vill hjälper inte, så jag röker, sover, tränar, dricker kaffe, försöker göra allt som står i min makt för att glömma bort bubblorna i magen. Inget hjälper. Det finns en man som viskar vacka ord. Smeker mina hörselgångar med ljuden som hans tunga fomar. I hans famn andas jag ut ett tag, men illamåendet ligger kvar som en livrem för hårt spänd om min mage. Han viskar ord och min kropp domnar bort. Sedan går jag hem och gråter. Jag vill be han sluta, tjänar ingenting till. Det är ingen svininfluensa, jag tror det kallas flyttfeber. Jag lämnar snart landet och det känns bra, men vad lämnar jag egentligen kvar här. Allt jag inte vill ha finns här och jag är livrädd att jag kommer att det med mig.