alinaK

I dreamt you seduced me
Just to walk away
I dreamt you inspired
Then rewired what I say
I dreamt you spread your bottom wings
And pulled me to the bed
But then I woke up feeling nauseous
You danced around my head

Att en liten sak kan förstöra så mycket. Beskedet som inte fick komma kom. Alla mina planer, drömmar hela min livssituation förändrades i ett ögonblick. En ynka sekund, ett ord, ett ingrepp som förstör allting. För en gång skull känner jag att jag behöver någon annan än mig själv. Någon att stötta sig mot som varit med om samma sak, men hur många har fått hela sitt liv, hela sin existens, ändrat utan att man har något egentligt val. Mitt liv som jag byggt upp måste byggas om för det är besämt att det är ett rivningsprojekt. Jag står maktlös inför mitt öde. Hur gör man? Var finns ljuspunkterna?

Jag har alltid sett mig själv som en optimist, men hur fan ska man kunna hitta något positivt i sin värsta mardröm.

När man gråtit så mycket att det svider i ögonen och det som lättar smärtan är att gråta lite till. Då är det inte bra, då är man förvirrad, ensam, trött. Eller bara sjukt patetisk. För jag har ingen rätt.

Precis smällt i mig en påse godis. För mycket socker så magen bubblar och jag mår illa. Gråter en skvätt, för jag gör det ibland. När ingen ser. När saker känns jobbiga och tunga. Ikväll blir det ut. Snyggaste klänningen ska på och till det ett par skyhöga klackar. Vill egentligen bara ta det lungt och ta hand om en sjuk vän. Något inom mig säger nej, jag är rädd att jag kollapsar då. Kollapsar inför min vän, och allting kommer rinna ur mig. Jag tar heldre ångesten efter för mycket alkohol än ångesten av vara helt utlämnad, naken, framför någon. Några glas vin och allt blir underbart. Dimman dämpar. Ikväll ska jag leka, mina egna lekar och andras. Jag ska vara oemotståndlig. Locka till mig män och vara odräglig. Tonight's gonna be a good night. Ses på stan, du missar mig inte.

Har svårt att förstå den smärta i bröstet han skapar. Har svårt att förstå den smärta i bröstet som alltid sitter där. Förvirring. Han smeker mig, både själsligt och kroppsligt. Bedövar mig. Försiktigt lindar han i mig i bomull och håller mig tätt intill, så varsamt. Hans mjuka lena sätt får mig att hoppa till och jag skräms av att inse hur jag faller. Detta är nytt för mig. En lek jag inte känner till. Känslor är min värsta mardröm. Muren jag har skapat runt mig har tagit år att bygga och ännu är jag inte säker på om det är rätt tid att riva den. Det finns så mycket som talar mot det. Vi bor ju inte ens i samma land längre. Han förstör mina planer. Plånboken säger ifrån, resorna kostar. Trots det slänger jag ut mina pengar, jag vill vara bedövad mot hans bröst. Om så bara över en natt. Nätterna utan honom då? Ja då ekar frågorna. Varför just jag? Vad vill han, vad är han ute efter? För i slutet har man ändå bara sig själv att lita på.

Illamåendet har blivit min ständiga följeslagare. Kan det vara hunger? Äter men det vill hjälper inte, så jag röker, sover, tränar, dricker kaffe, försöker göra allt som står i min makt för att glömma bort bubblorna i magen. Inget hjälper. Det finns en man som viskar vacka ord. Smeker mina hörselgångar med ljuden som hans tunga fomar. I hans famn andas jag ut ett tag, men illamåendet ligger kvar som en livrem för hårt spänd om min mage. Han viskar ord och min kropp domnar bort. Sedan går jag hem och gråter. Jag vill be han sluta, tjänar ingenting till. Det är ingen svininfluensa, jag tror det kallas flyttfeber. Jag lämnar snart landet och det känns bra, men vad lämnar jag egentligen kvar här. Allt jag inte vill ha finns här och jag är livrädd att jag kommer att det med mig.

Sååå, jag trodde verkligen att jag hade förutsett situationen den här gången, men man kan ju inte förutse det oförutsedda. Fast jag borde har gjort det. Magen knyter sig när jag tänker på det, vardenda hår på kroppen reser sig och en lätt kräkningskänsla uppstår. Denna egentligen obetydliga incident, som jag egentligen hade kunnat vända till något possitivt, får mina ögon att tåras och om det inte vore för att jag anser att jag inte är värd att fälla tårar över något så fånigt hade jag för länge sedan gråtit en flod som fått vattenpölarna utanför fönstret att verka obetydliga.

Det värsta är inte att jag blir arg, förtvivlad och helt apatisk över det, utan att det är mitt eget fel. Helt självförvållat. Hade man bara inte varit så äckligt stolt. (Eller är det brist på stolthet? Är det här, liksom tusen andra gånger, en konsekvens av att jag istället för att ta emot handen som så ivrigt sträcks fram emot mig manipulerar människan som handen tillhör att självmant vända på klacken och gå. Fast jag innerst inne mer än allt vill ta emot handen och allt vad den erbjuder. När ryggtavlan försvinner bort, ja då har man bara sig själv att klandra. Ett destruktivt beteende som bara kan tyda på en brist på stolthet hos mig.) Jag är iallfall trött på skiten, trött på mig själv. Jag färgar håret och flyr landet, vissa mönster måste ändras.

Foxie har srungit iväg. Från mig.  Av nyfikenhet trampar hon i rävsax efter sävsax, men listigt tar hon sig ur dem. Smeker med sin mjuka päls runt dina ben och charmar varje jägare som vill hänga upp henne på väggen. Slugt lindar hon dig runt sitt lillfinger, men akta dig bakom hennes oskuldsfulla ögon lurar en otålighet som du inte kan tillfredställa. Lika fort som hon smekte dig i trans, lika fort är hon borta. Därför tänker jag mig att hon just nu bara är ute på ännu ett äventyr, charmar ännu en man. Skulle hon dock inte visa livstecken inom det närmsta dygnet, ja då blir det rävjakt för mig del.

Det är konstigt, att det som tar kål på en, samtidigt håller en så absurt jävla mycket vid liv.

Paradiset finns inte. Det är en myt!

Likt en fylla som mynnar ut i kaos avsluandes över toalettsitsen. OM jag inte tagit det där sista glaset, eller klunken, då kanske jag hade sluppit. Det hade kunnat vara perfekt, eller? Vem kan svara på det? Hade det då istället varit en ända lång väntan på att det perfekta ruset skall infinna sig, utan att det gör det. Sex utan orgasm, du blir aldrig riktigt tillfredställd. Kommer du få dina svar? Nej. Repriser körs bara på tv, inte i verkliga livet. Var du än hamnar kommer du som bäst placera dig på en andraplats. Vinnare är omöjligt, och vem fan vill vara tvåa?

Jag vet jag svamlar. Jag väver in undermeningar i mina ord. Varsamt lindar jag in dem i silkespapper, isberg efter isberg. Lungt kör ni över dem, ovetandes, utan skada skedd, för de befinner sig långt ner på botten. Kommer de upp till ytan,ja tur är väl då att de smälter i solsken. Isbergstekniken kan få den mest skarpsynta blind.

Åh älskling vad jag ser att du förstår, luktar dig till isberg. Ibland. Mer sällan än ofta. Vid de få tillfällen skäms jag. Din blick säger allt. Även om den utspelar besvikelse, arsinnhet eller bara nonchalans, så ser jag att du ser. Jag ser bara inte hur du ser på saken.

Gräset ÄR grönare på andra sidan. Dock min vän kommer det aldrig hända. Släpp det. Låt det falla till marken, och om du vågar, kliv på det, hör hur det krossas på marken under dina skyhöga klackar. Eller löparskor, du väljer själv.

Vad är grejen med hemsläp som inte fattar att det bara var gött en kväll just där och då med alkohol i kroppen? Idrottsnörden som jag av någon (why?) anledning gav mitt nummer smsar dagen efter. Vad sa du att du hette i efternamn? Jag svarar med mitt efternamn och direkt när meddelandet skickats ångrar jag mig. Skit du i det tänker jag. Snabbt svarar han: oj det är inte så lätt att hitta dig på ansiktsboken... Nej lille vän det är det inte, och tur är väl det. Lär dig spelets regler annars blir du en förlorare!

Jag skakar, ömsom fryser ömsom svettas. Huvudet är så tungt, ge mig sömn tack. Samtidigt spritter det i kroppen, jag skulle kunna springa ett maraton just nu. Varenda musket vill arbeta, köra slut på sig själv. Min hud den kliar, kroppen vill ta sig ut ur skinet. Det är så fucking jävla FRUSTRERANDE.

En kompis, Cassanova, ringde när det var dags för hemfärd igår natt, vi tjöta på, det är altid trevligt att prata, svajiga på var sitt håll. tillslut:

han - Jag vill verkligen ligga med dig
jag - ojdå
han- hehe, suprised?
jag - jag trodde du hade släpt det där...
han - vadå? men du kan väl komma hem till mig?
jag -  skit samma.. Cassanova för faaan vi ska inte knulla. vi hörs imorgon!
han - aha... ja aa vi hör imorgon.

Jag tycker det är så roligt, killen har varit på mig i flera månader och nu när jag trodde han lagt ner skiten så vågar han göra sin confession. Helt ovetandes om att jag hela tiden vetat att den enda han vill är att få mig i säng, herreguuud killen har inte vart diskret nånstans. Han tror verkligen att hans telfonsamtal tog mig på sängen. Ha!

Mitt hus är invaderat av maskrosor! Ni vet när dom blir vita och flyger runt överallt för att föröka sig, de flesta verkar dock ha flugit in hos mig. Insåg igår att så fort jag öppnar balkongdörren för en rökpaus så tränger de sig på, ingen förvarning, bara flyger in. Va fan! Inte precis den sortens inneboende jag vill ha. Kontentan av detta är att jag måste städa bort de jävla vita tussarna, jag HATAR smuts och oreda, hit skulle de aldrig tagit sig in.  Era sista timmar är räknade fuckers!  Mitt hus kommer skiiiina, men föst rökpaus.

Jag kan inte sluta drömma om honom. Jag somnar med en önskan om att vakna av att han hör av sig och jag drömmer om honom. Hans perfekt manliga händer som styr mig på det fulla dansgolvet, hans vita tröja fuktig av svett. Hans svett luktar så grymt gott! Han gör mig så kåt!  Ge mig mer säger jag och han sliter mig från dansgolvet. Han tar mig i taxin. Han tar mig i trappan, i köket och till sist i sängen. Hans mjuka hud, hans läppar, hans mörka hår och hans perfekta kuk. Jag somnar i hans armhåla men på morgonen vaknar jag såklart ensamn i sängen, kollar moblien - inte ett ljud. Damn, de där nätterna var länge sen, jag hade till och med glömt dem, men nu har de kommit tillbaka. Nej nu ringde min tjöt kompis. hej

Alla vill blir älskade eller hur? Jag är redan älskad. Finns en hel drös med människor som älskar mig, och jag älskar dem för det. Av denna anledningen, och tusen till, känns det  gravt överskattat att leta upp någon mer som kan älska mig. Det enda jag vill just nu är att leta upp någon som tar i mig, ger mig lite närhet. Kroppskontakt, hög puls och njutning. Jag svamlar jag vet men jag  f ö r s t s å r  inte varför det ska vara så svårt för vissa att förstå att det enda jag vill ha är köttsligt, utan känslor utan krusiduller. Jag blir galen.

JAG ÄR SÅ ÄCKLIGT ROLIG ATT JAG LIKSOM ALLA ANDRA SKAFFAT EN BLOGG. MEN JAG HADE EN BLOGG FÖR TRE ÅR SEDAN INNAN VÅGEN SÅ JAG ÄR IALLFALL INTE SIST, ÄNDÅ.

JAG ÄR INTE ROLIGARE ÄN NÅGON ANNAN, MÖJLIGTVIS LITE SMARTARE. ALLTSÅ, HAR DU REDAN TIO BLOGGAR DU LÄSER REGELBUNDET KOMMER DU INTE HITTA NÅGOT ROLIGARE HÄR. BARA SÅ DU VET.