alinaK

När varenda cell i min kropp skriker efter din närhet, när huden bönar och ber efter din beröring och jag vaknar och inser att jag kramar kudden i tron om att det är du. Då är det inte så lätt att vända på klacken och gå ifrån allt, som jag brukar göra när saker blir svårt. När du säger en sak och gör en annan, då är det inte heller så lätt att veta hur man ska agera. Att mitt liv just nu styrs av läkare och evig väntan gör inte saken lättare. Jag begär ingenting av dig förutom ett svar på hur du känner och varför du beter dig såhär. Mer än så begär jag inte, ingen ettikett på vad vi är, ingen trohet, inte att vi ska röra oss framåt, inget annat. inte just nu. Ändå är det så svårt.