WATHCING THOSE SHIPS ROLL BY
Så jag ringde. Spottade den där jävla stoltheten i ansiktet och slog nummret. Eller jag slog det inte, jag går bara genom telefonboken. Låtsades som om allt var som vanligt och det gjorde han med. Några minuter i ett lättsamt samtal räckte och jag kunde sova gott den natten. Han är min drog och jag är beroende. Hans kropp emot min är euforiskt. Likt en kokainberooende krashar jag när han inte svarar eller hör av sig och vad jag känner för honom är svårt att tolka. Att vara med honom förknippar jag med att må bra, men jag har svårt att se det som kärlek.
A TEAR IN MY BRAIN
Jag tänkte väl att det var på tiden att förstöra lite. Varför skulle jag förtjäna att någon som får mitt hjärta att slå extra slag håller om mig om natten. Varför inte bara sätta stopp för att känna sig speciell.
Nej, det var inte så jag tänkte, inte den här gången. Jag har till och med försökt få det att gå framåt, vidare. Jag har för i helevete kämpat. Rättat mig efter någon annan, slipat ner min fasad och tinat upp min kalla attityd. Trots det finner jag mig själv ensam stirrande på ruinerna. Ingenting varar för evigt och jag antar att något jag önskade skulle vara lite längre redan har tagit slut. Jag faller väl tillbaka till gamla vanor, att använda onenight stands som skyddsbarRiär.
Nej, det var inte så jag tänkte, inte den här gången. Jag har till och med försökt få det att gå framåt, vidare. Jag har för i helevete kämpat. Rättat mig efter någon annan, slipat ner min fasad och tinat upp min kalla attityd. Trots det finner jag mig själv ensam stirrande på ruinerna. Ingenting varar för evigt och jag antar att något jag önskade skulle vara lite längre redan har tagit slut. Jag faller väl tillbaka till gamla vanor, att använda onenight stands som skyddsbarRiär.
DET ÄR SÅ JÄVLA JOBBIGT ATT...
... sitta på toa och hålla andan när tårarna flödar och snoret rinner. Det är mycket jobbigare att hålla andan när man gråter och skakar som en gammal tvättmaskin än att hålla andan under vatten tex. Orkar ju inte att folk ska höra precis, härligt intryck man ger då, därför blir det till att hålla luften inne.
ETT OVÄNTAT MÖTE
Plötsligt står han utanför min dörr.
- Jag ville bara tacka för senast, säger Amerika. Vilket var alldeles för länge sen.
Jag stirrar bara på honom, hur kom han dit? Blev han inte avskräkt från att höra av sig efter hur jag sprang ifrån honom alldeles nyligen.
-Så... ska du inte bjuda in mig?
Samvetet säger nej, jag borde inte. Jag har någon annan nu, men kroppen säger något annat, kroppen skriker efter närhet, någon som smeker varenda del av min kropp, tar mig till klimax. Han som borde göra det, han som gradvis börjar lära sig varenda centimer av min kropp, viskar vacka ord och ger mig förhoppningar. Var finns han när man behöver honom? För mig är handling viktigare än ord, och handling är precis vad Amerika är bra på.
- Jag ville bara tacka för senast, säger Amerika. Vilket var alldeles för länge sen.
Jag stirrar bara på honom, hur kom han dit? Blev han inte avskräkt från att höra av sig efter hur jag sprang ifrån honom alldeles nyligen.
-Så... ska du inte bjuda in mig?
Samvetet säger nej, jag borde inte. Jag har någon annan nu, men kroppen säger något annat, kroppen skriker efter närhet, någon som smeker varenda del av min kropp, tar mig till klimax. Han som borde göra det, han som gradvis börjar lära sig varenda centimer av min kropp, viskar vacka ord och ger mig förhoppningar. Var finns han när man behöver honom? För mig är handling viktigare än ord, och handling är precis vad Amerika är bra på.
DAGENS TANKE
-Känns det som om du cyklar i uppförsbacke?
Hur kan en nästintill främling förstå och säga så rätt utan att veta en bråkdel, medan dem som står mig nära hela tiden utbrister: det kommer att lösa sig. För att slippa höra mitt tjat? Kommer det att lösa sig?
Hur kan en nästintill främling förstå och säga så rätt utan att veta en bråkdel, medan dem som står mig nära hela tiden utbrister: det kommer att lösa sig. För att slippa höra mitt tjat? Kommer det att lösa sig?
SO...
Mina Fobier (utan inbördes ordning)
* spindlar - jag kan vakna och tror att de kryper in i örat, och jag tror de bits
* smuts - man blir sjuk av smuts, det ser smutsigt ut med smuts, jag vill ha rent
* känslor - jag har oerhört svårt att visa känslor och släppa in någon annan
* fett - fett i maten, feta människor, fett på mig
* lättja - att vara lat tjänar ingenting till
* spindlar - jag kan vakna och tror att de kryper in i örat, och jag tror de bits
* smuts - man blir sjuk av smuts, det ser smutsigt ut med smuts, jag vill ha rent
* känslor - jag har oerhört svårt att visa känslor och släppa in någon annan
* fett - fett i maten, feta människor, fett på mig
* lättja - att vara lat tjänar ingenting till
EACH DAY I DIE IN A MILLION WAY
Känns som att varje gång jag liksom accepterar situationen så kommer nya hinder som jag måste fundera över och på ett eller annat sätt ta mig förbi. Jag hittar små ljuspunkter och försöker limma ihop skärvorna av mitt liv så gott det går, men resultatet blir inte vad det skulle varit. Förtvivlan blir min enda vän. När kommer insikten, när kan jag äntligen andas ut?
