A TEAR IN MY BRAIN

Jag tänkte väl att det var på tiden att förstöra lite. Varför skulle jag förtjäna att någon som får mitt hjärta att slå extra slag håller om mig om natten. Varför inte bara sätta stopp för att känna sig speciell.

Nej, det var inte så jag tänkte, inte den här gången. Jag har till och med försökt få det att gå framåt, vidare. Jag har för i helevete kämpat. Rättat mig efter någon annan, slipat ner min fasad och tinat upp min kalla attityd. Trots det finner jag mig själv ensam stirrande på ruinerna. Ingenting varar för evigt och jag antar att något jag önskade skulle vara lite längre redan har tagit slut. Jag faller väl tillbaka till gamla vanor, att använda onenight stands som skyddsbarRiär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0