alinaK

Så jag ringde. Spottade den där jävla stoltheten i ansiktet och slog nummret. Eller jag slog det inte, jag går bara genom telefonboken. Låtsades som om allt var som vanligt och det gjorde han med. Några minuter i ett lättsamt samtal räckte och jag kunde sova gott den natten. Han är min drog och jag är beroende. Hans kropp emot min är euforiskt. Likt en kokainberooende krashar jag när han inte svarar eller hör av sig och vad jag känner för honom är svårt att tolka. Att vara med honom förknippar jag med att må bra, men jag har svårt att se det som kärlek.