ETT OVÄNTAT MÖTE

Plötsligt står han utanför min dörr.
- Jag ville bara tacka för senast, säger Amerika. Vilket var alldeles för länge sen.
Jag stirrar bara på honom, hur kom han dit? Blev han inte avskräkt från att höra av sig efter hur jag sprang ifrån honom alldeles nyligen.
-Så... ska du inte bjuda in mig?
Samvetet säger nej, jag borde inte. Jag har någon annan nu, men kroppen säger något annat, kroppen skriker efter närhet, någon som smeker varenda del av min kropp, tar mig till klimax. Han som borde göra det, han som gradvis börjar lära sig varenda centimer av min kropp, viskar vacka ord och ger mig förhoppningar. Var finns han när man behöver honom? För mig är handling viktigare än ord, och handling är precis vad Amerika är bra på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0