DEN OTÄCKA ENSAMHETEN

Den närmaste tiden har folk börjat försvinna. Är det mitt fel? Har jag någonslags stoppskylt framför mig som gör att ni backar. Har jag blivit tråkig? Eller är det bara en effekt av mitt pendlande fram och tillbaka.

Jag önskar iallafall att dem som påstår sig stå mig nära ringer när dem har sagt att de ska göra det. Träffar mig när de bestämt att göra det. Tröstar mig när jag behöver deras tröst, skrattar på mig när jag behöver deras skratt.

Varför är jag så stolt, varför får jag känslan av att allt i slutändan är mitt fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0