alinaK

Dina läppar mot min panna. Det är lustigt hur du med bara en beröring lagar så mycket. Dansande tar de sig över min kropp uppifrån och ner. En kort sekund av värme innan de dansar vidare över min hud. Du helar mig, läker varenda litet blåmärke jag bär på, varenda litet ärr på min kropp nystar du upp så försiktigt. Jag känner lugnet sprida sig i min kropp som en löpeld, utifrån och in tinar du mig långsamt upp. Här finns inga måsten, inga plikter att ta itu med med. Vi flyr verkligheten och där vi hamnar finns det bara plats för oss. Dina läppar sträcker sig hungrigt mot mina och det är perfektion när våra hjärtan slår i takt. Att vakna upp i din famn och lyssna till dina djupa andetag får mig att undra om drömmar kan blir verklighet ändå?